Tro det eller ej, men nu har jag ridit två gånger samma vecka - det hör inte till vanligheterna längre. Riktigt roligt var det! J ringde på förmiddagen och sa att hon var sjuk (inte lika roligt, förstås). Ridlektionen var ändrad flera gånger, kanske kunde L rida? Det kunde hon inte, visade det sig när jag fick tag på henne. Eftersom jag redan var på stallet och kunde konstatera att där var ganska folktomt (ingen risk för trängsel i ridhuset alltså) - bara E och jag där, vågade jag mig på att ta ridlektionen själv. Visste ju att jag verkligen behöver det. Efter ett tag och med hjälp av L's instruktioner och glada tillrop kändes det bättre. Traven kändes helt ok ibland, och jag galopperade också lite, och det var länge sedan - varför har jag blivit så feg? Hillis är ju så fin (och betydligt lugnare nu än för några år sedan) så det är klart att jag måste rida oftare. Det är ju också enda chansen att få tillbaka känslan för ridningen...
Hillis, när han precis kommit till oss, juni 2006 Bara måste visa två av mina favoritfoto på J och vår älskade ponny Mio, som tyvärr inte finns hos oss längre. Saknar honom fortfarande.
Johanna har ridit hem med Mio i vår trädgård och låter honom beta under äppelträden, sommaren 2004
Johanna och Mio. Så lycklig kan man bara vara när man får sin första ponny (gällde nog oss båda...), 9 juni 2001
Mio älskling! Det är fortfarande den bästa dagen i mitt liv, där på sista bilden, när vi hämtade hem honom. Och Hillisbilden är inte från när vi fick honom, den är tagen efter jag varit i USA! Flippan saknas här btw... Kul att lektionen gick så bra :)
SvaraRaderaJo, men du var ju i USA precis efter vi fått honom, så det stämmer väl ganska bra... Ska så klart hitta en bild på Flippan också!
SvaraRadera