I morse körde vi till Stockholm. När vi kom till Grand Hotel var inte rummet klart så vi gick en runda i solskenet, stannade på Berns Bistro och åt en sen lunch. Många fans stod utanför entrén när vi kom tillbaka så hotellet hade satt upp avspärrningar. A var klar först och gick en runda i foajén, och mötte då E Street Band på väg till arenan. Bruce Springsteen åkte senare och tog sig ut bakvägen.
Bruce Springsteen hade utlovat en överraskning i media. Det visade sig vara att spela hela Born to run, från början till slut. Det har han bara gjort någon enstaka gång tidigare, i USA, och det var den skivan som tog honom till Sverige första gången, när han var i tjugofemårsåldern. Han konstaterade också att många ur publiken inte var födda då... Kul att det är så blandad publik! Häftigt när han får 55 000 att ställa sig upp och sjunga! Kvällens konsert var över tre timmar lång, lite kort med Springsteen-mått mätt, men med fullt tryck hela tiden, utan pauser, går det verkligen inte att klaga. Valuta för pengarna.
Roligt också att det aldrig är bråk eller överförfriskade människor på dessa konserter. Inte alltför hög ljudvolym heller, fast jag har alltid öronproppar ändå. Ett tag funderade jag att ge bort dem till några killar i närheten som spred odörer med jämna mellanrum, fast de skulle behövt använda dem någon annanstans än i öronen, om man säger så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar