Maten levde tyvärr inte riktigt upp till förväntningarna, vilket till en del kan bero på den förfärliga migränen, men när de serverade mig huvudrätten och där låg en alldeles gigantisk fiskstjärt som "extra tillbehör" på min tallrik visste jag inte hur jag skulle kunna äta en endaste bit. A såg mitt dilemma och bytte snabbt tallrik. Jag misstänker att det egentligen var så att den biten var en väldigt fin bit som serverades mig, A sa att den var hur mjäll och god som helst, och jag är ledsen att jag inte riktigt förmådde uppskatta det då.
Det var hur som helst en trevlig middag och upplevelse, och det är ju inte var dag man får skaka hand med medlemmar av det Aragonska kungahuset.
I väntan på middagen |
Det vackra taket! Förr satt orkestern och spelade högst upp på balkongen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar